Den 17:e December 2013 hade jag och projektledaren för SNAM ett möte i Stockholm med UD:s konsulära avdelning. Från UD medverkade chefen för den konsulära avdelningen Jonas Hafström och huvuddelen av medarbetarna. Mötet var begärt av Luftfartsverket (LFV) för att orientera om SNAM projektet och att skapa en dialog om UD:s roll vid SNAM insatser inför det ledningsspel som var planerat till april 2004.
I projektet fanns ett delprojekt Ledning som arbetade med scenarior där en SNAM insats skulle kunna vara aktuell. I delprojektet identifierades vilka aktörer som berördes och hur beställningsförfarande samt lednings och samordning var tänkt att organiseras.
Från SNAM-projektets möte med UDs konsulära enhet 2013-12-17 – klicka för större bild
UD konstaterade vid mötet att någon beställning inte skulle komma från UD då ansvaret för utländska medborgares hemtransport främst låg hos den enskilda eller dennes reseförsäkringsbolag. Däremot skulle UD presentera SNAM systemet som en resurs inom ramen för EU:s konsulära samarbete och skulle dessutom medverka vid det kommande ledningsspelet.
I början på 2004 stationerades Jonas Hafström i Thailand som Svensk ambassadör. Läs också Aftonbladets artikel om Jonas Hafström’s ankomst till katastrofen i Phuket.
Den 28/12 klockan 09.28 blir jag uppringd av Jan Nordlander, som tagit över som chef för UD:s konsulära avdelningen, och Christina Palm. Enligt uppgift har Jonas Hafström anmodat UD att ringa Luftfartsverket och fråga om LFV kan skicka ambulansflygplan till Phuket. UD begär nu formellt att LFV utreder möjligheten att konvertera flygplan för hemtagning av skadade på bår från Thailand.
Med en formell begäran från UD kan vi nu formalisera de sonderingar och underhandskontakter som pågått sedan vi fick kännedom om flodvågskatastrofen.
LFV begär nu formellt att SAS utreder möjligheten att genomföra flygning enligt det så kallade ”SNAM-light” konceptet. SNAM-light har som koncept vuxit fram under ett dygn och innebär att SAS MD-80 och/eller Boeing 737 utrustas med bårstativ och bårar som beskrivits här på bloggen i tidigare inlägg. Samtidigt kontaktas Västerbottens Läns Landsting (VLL) med begäran om att utreda förutsättningarna att kalla in medicinsk besättningar att bemanna två st SNAM-light flygplan samt utrusta dessa med medicinsk utrustning och läkemedel för ändamålet.
Förberedelser i Umeå för eventuell insats med SNAM-light
Hos alla berörda sker nu en mängd aktiviteter som alla syftar till att så långt möjligt förbereda för att kunna genomföra en insats så snart som möjligt efter beslut.
På LFV påbörjas förberedelser för att organisera en stab för ledning av en insats. Principer för ledning har utvecklats för det kommande SNAM systemet och också övats med berörd personal vid en “table-top-exercise” i april 2004.
Klockan 15.08 kontaktar jag UD och orienterar om att SAS utreder lämpligt flygplan men att tillgång till medicinsk besättning och utrustning är säkerställd. Frågan om vem som skall få vårdgivaransvaret bereds med inriktning att VLL utses att ta detta ansvar.
Klockan 17.35 kontaktas jag av chefen för Socialstyrelsens beredskapsenhet Per Kulling som meddelar att statssekreteraren Mikael Sjöberg på Socialdepartementet tagit beslut om att VLL får ta vårdgivaransvaret.
18.00 meddelar SAS ansvarig för Govermental Affairs, Olle Näslund, att han deltagit på ett möte på UD och att SAS fått uppdraget att upprätta en luftbro med högsta prioritet. Av resursskäl måste SAS fokusera på planeringen av luftbron och avvakta något med sjuktransportplaneringen.
Alla beståndsdelar med undantag för flygplan är nu på plats för att kunna genomföra hemtagning av skadade från Thailand vilket också meddelas UD.
0 Comments