Klockan 16.00 på onsdagen den 29 december 2004 fick SAS Tekniska Division i uppdrag att bygga om två MD-80 flygplan till ambulansflyg. Klockan 17 påbörjades ombyggnationen som blev klar under natten. De båda planen utrymdes på stolar och 36 respektive 35 bårar monterades på ställningar i kabinen. Ca 30 sittplatser fanns kvar i kabinen. Under ombyggnationen, som skedde i Hangar 4 på Arlanda, arbetade 8 tekniker och mekaniker i 75 arbetstimmar.
MD-80 flygplanen är avsedda för kortare distanser inom Sverige och Europa och inte optimala för en långdistansflygning. SAS utryckte det som en ”skit operation” på grund av de många mellanlandningarna och den långa flygtiden som krävde totalt fyra besättningsbyten per flygplan. I det rådande läget med brist på lämpligare flygplanstyper beslöts trots detta att använda dessa plan för evakueringsflygningarna.
På morgonen höll jag en briefing med den medicinska besättningen som anlänt till Arlanda kvällen innan. Vid pressvisning klockan 09.00 visades de ombyggda flygplanen och pressen fick också möjlighet att samtala med personal i de medicinska besättningarna.
Under förmiddagen fick den medicinska besättningen stifta bekantskap med planen för första gången. Eva Liedgren som var med berättar att de hann med en kort genomgång av strategier som skulle gälla: Behandling med iv. antibiotika, trombosprofylax, sårtitt, gips osv. Det trycktes också på vikten av korrekta patientlistor med hemortstillhörighet som underlag för avtransport från Arlanda vid återkomsten samt journalföring.
Klockan 13.17 lyfter SK7014 och två minuter senare lyfter SK7015 mot Phuket via Bangkok och Dubai. För att kunna genomföra flygningen från Arlanda till Bangkok med endast ett stopp i Dubai är flygplanen tomma så när som på två extra piloter som skall ta vid i Dubai liksom en tekniker per flygplan.
Den medicinska personalen flyger reguljärt med Thai Airways till Bangkok för att där möta upp med sjuktransportflygplanen för vidare färd till Phuket. SAS planen skulle gå tomma för att klara sig med endast en mellanlandning och dessutom bedöms möjligheten till vila inför den långa ambulansflygningen hem bättre ombord på Thai. Eva Liedgren berättar att SAS planen trots att de startade några timmar tidigare än reguljärflyget, ankommer cirka fyra timmar senare till Bangkok. Flygresan ner tog ca 10,5 timmar men inte många av oss kunde sova på vägen ner. Väl framme blev det några timmars väntan på ambulansplanen.
Ombord på Thais Boeing 747-400 lastades också tre stycken containrar med 1,5 ton sjukvårdsmaterial och planen var att i Bangkok utrusta MD-80 flygplanen med sjukvårdsmaterial och sjukvårdspersonalen.
Klas Håkanson på SAS tog kontakt med Thai på Arlanda för att ordna biljetter på Thai Airways avgång till Bangkok för de 20 läkare och sjuksköterskor samt containrarna med sjukvårdsmaterial. Detta ordnas mycket smidigt och Klas betalat kalaset med sitt tjänstekort – trodde han. I själva verket debiteras aldrig kortet och Thai Airways bjuder på dessa biljetter.
Nu påbörjas också förberedelserna för mottagningen av flygplanen vilket koordineras med kriscentret på Arlanda. Omlastning till väntande ambulanser, militära transportflygplan och ambulansflygplan planeras att så långt möjligt ske inomhus i hangar för att skydda patienterna mot kyla och media.
Klockan 15.26 kontaktas vi av Olle Näslund, SAS, som sitter i möte på UD. Vi får en förfrågan om vi kan uppbåda en medicinsk besättning för att bemanna en SAS Airbus som skall inredas med 20 bårplatser och avgå från Kastrup den 31/12. Efter samråd med VLL kan vi ge positivt besked och påbörja inkallelsen. Sammanlagt var nu 32 läkare och sjuksköterskor som utbildats för SNAM-systemet engagerade i insatsen.
Under eftermiddagen och kvällen står det klart att flera flygplan var på väg för att ta hem skadade och behovet att koordinera detta blir uppenbart. Bland annat får vi uppgift från Västra Götalandsregionen att ett Norskt ambulansflygplan SAS/Braathens SK1254 landar i Oslo med 21 svenskar ombord. Läget är oklart om vidaretransport är ordnad och vilket uppdrag har UD gett. Helt klart saknas koordinering på initiativ av LFV utökads vårt uppdrag till att även omfatta koordinering av övriga sjuktransportflyg från katastrofområdet som ställts till UDs förfogande och för den vidare transporten från landningsplats i Skandinavien till hemorten.
Socialstyrelsen ger samtidigt Västra Götalandsregionen i uppdrag att koordinera utnyttjandet av tillgänglig vårdkapacitet hos övriga landsting samt svara för sekundärtransporter med ambulansflyg, militära resurser och vägambulanser tillsammans med SOS Alarm. Också detta var ett upplägg som var planerat för SNAM-systemet och hade övats vid table-top-övningen.
Klockan 19.10 får staben en första rapport från den utsända förstyrkan med en bedömning av skadeläget i Thailand. Förstyrkan, som strålat samman på Phuket med annan personal från SoS, SRV m.fl., bedömer att det inte är möjligt att få fram patienter till två flygplan. I samråd med UD beslutades därför att ett av flygplanen skall ta patienter från Bangkok dit de transporterats av det Thailändska Flygvapnet i den luftbro som upprättats. Klockan 21.16 meddelar Jamal Alassad, UD i Bangkok, beslutet från UD att ett plan stannar i Bangkok och det andra planet går till Phuket som planerat. Klockan 23:00 ringer SAS och ifrågasätter beslutet att ett plan ska stanna i Bangkok. SAS har fått direktiv vid tidigare möte på UD att inga förändringar i planerna får ske.
Detta klaras ut och det konstateras att direktivet från UD avsåg luftbron och inte sjuktransportflygningarna. Dock påvisar det återigen på behovet av information och koordination.
Hej,
Det fanns också 3 kabinpersonal på varje tom ambulansflygning ut från Arlanda den 30/12. De klev av i Dubai tillsammans med de piloter som flög planen till Dubai för att kunna ta över maskinerna på hemvägen på nyårsnatten från kabinbesättningarna som tidigare hade flugits ner till Bangkok. Planen fortsatte sedan med endast piloter(som hade vilat på vägen ner till Dubai) till Bangkok och Phuket.